Vad kan bli bättre med IPv6?
Att dagens ipv4 inte skulle räcka till framtiden har i vetat länge. Den främsta anledningen är det kraftigt begränsade antalet ip-nummer. Det finns totalt 4 294 967 296 unika kombinationer och många av dessa är reserverade till diverse grejer. Så just nu finns det faktiskt inte ens ett ip-nr till varje invånare i världen. Det är kanske inte låter som ett problem just nu, eftersom det ändå är ganska få människor som faktiskt äger en dator. Men tekniken går framåt och datorerna kostar mindre och mindre och allt fler har råd att skaffa sig en. Samtidigt dyker det upp mer och mer hushållsprodukter som är möjliga att koppla upp mot Internet.Redan i slutet av 90talet började ip-adresserna ta slut, det blev svårare för användarna att få mer än en ip-adress från leverantören, därför började NAT slå igenom. NAT är en funktion i brandväggen eller routern som delar upp uppkopplingen till alla som är inkopplade på nätverket, samtidigt ger den varje dator ett eget ip-numer, ett lokalt ip-nummer. På så sätt kan man koppla upp massor med datorer på samma nummer. Och tur är väll detta eftersom vägverket planerar att ge varje lycktstolpe ett ip-nr för att kunna reglera ljuset optimalt. Så hade det inte varit för NAT hade det varit en evig kö att få komma ut på Internet, och jorden skulle antagligen ha kollapsat för länge sedan!
Dagens Ip-adresser som vi använder oss av är som bekant är uppbyggd av 32 bitar som skrivs ut byte för byte och är avskilda med en punkt (tex. 213.66.87.237). En IPv6-adress däremot består av hela 128 bitar, dessa skrivs istället ut i hexadecimal form, med två bitar åt gången, avskilda med ett kolon (ex. 2001:618:4d6:0:250:4ff:fee8:78d4). Skillnaden mellan 32bitars och 128bitars kanske inte låter som så värst mycket mera, men det är det, mycket mera…
